Signerat - Chaim Zlotnik
Låt chefen vara chef
Filosofen Herakleitos lär ha myntat begreppet panta rhei, enkelt översatt ”allt flyter”. Nu för tiden är det mycket som är organiskt! En sak som jag tycker är organisk är den verksamhet som jag som anställd arbetar i. En klinik präglas över tid av dess personal, patienter och inte minst dess ledning. För att få ett ”bra flyt” är det viktigt med en bra stabilitet i arbetsgruppen och att verksamheten utifrån dess personal och patienter kan utvecklas på ett gynnsamt sätt.
Jag har satt mig ned och räknat. Vad har jag då räknat på undrar vän av ordning. Jo hur många chefer jag haft hos min arbetsgivare. Efter ett visst räknande kan jag konstatera att jag i snitt bytt chef vartannat år. Det blir en del. Jag har visserligen arbetat i många år nu, det medges villigt. Men ändå!
Min fundering är hur mycket cheferna får utrymme att driva det chefskap som de vill driva. Jag har en känsla av att det idag ska vara så konformativt där chefen ständigt ska expediera beslut som andra fattat att det kanske inte ger tillräckligt utrymme att vara den chef man vill vara. Det är allvarligt för vi vet alla hur viktig en chef är för en arbetsplats. Att få en bra chef som leder arbetsgruppen och arbetsplatsen på ett positivt sätt är värt så mycket.
Tyvärr kan vi se att det är många tandläkare idag som tvekar eller inte alls vill bli chef. Det är en tråkig utveckling. Från Tjänstetandläkarnas håll tror vi på tandläkare som chefer, helt enkelt för att de har den högsta odontologiska kompetensen vilket är minst sagt praktiskt när man leder en klinik. Självklart måste det också kombineras med bra ledaregenskaper.
Mina farhågor om chefens situation stannar dessvärre inte bara vid det här. Jag kan se att många arbetsgivare också flyttar om bland cheferna. Om man som chef har funnit en klinik man vill arbeta med, kanske utveckla både dess struktur och personal, så kan det helt plötsligt vara dags att flytta. Ledningen ansåg att det plötsligt var dags att göra en rockad bland cheferna och flytta runt dem. Jag kan förstå att man som chef kan känna sig lite lätt missmodig då.
Det är en utmaning med kompetensförsörjningen inom tandvården. På många platser runtom i landet har man i princip givit upp försöken att hitta tandläkare. I många av de utredningar som nu presenterats avseende tandvård tas problemet med kompetensförsörjningen upp. Föga förvånande så betonas där vikten av bra chefskap som en viktig parameter för att kunna locka personal.
Jag vill verkligen slå ett slag för att ge cheferna allt utrymme de behöver för att kunna vara bra chefer och att det ska vara attraktivt för tandläkare att bli chefer. Inte minst är det viktigt att känna att det finns utvecklingsmöjligheter när man arbetat ett par år och särskilt när vi får ett allt längre arbetsliv.
Hatten av för alla duktiga och bra chefer. Vi behöver er och många till!