JAG TROR ATT UNGDOMEN AV IDAG huvudsakligen är som ungdomen var igår. På det stora hela misstänker jag att unga har samma drivkrafter och nyfikenhet kring framtiden oavsett i vilken tid de lever. Det hör liksom ungdomen till.

DET ÄR ALLTID GIVANDE ATT prata med yngre kollegor och inte helt sällan brukar de lite försiktigt antyda för mig att facket borde driva frågan om bättre löner. Som om vi inte tänkt den tanken förut… Jag blir lite förvånad över att de har en föreställning om att vi inte prioriterar just den frågan. Ganska snabbt i ett sådant samtal blir vi rörande överens om vilka nivåer lönerna borde ligga på. Det tydliggörs då också att det inte är facket som sätter lönerna utan det är motparten/arbetsgivaren som slutligen äger frågan om lönens storlek. Jag konstaterar ändå att vi tandläkare på gruppnivå lyckats förhållandevis väl i de lönerevisioner som pågår runtom i landet.

ATT SE DE YNGRES ENTUSIASM och engagemang visar att här finns en kraft och en potential att ta tillvara. Det gäller både för oss som facklig organisation men även för arbetsgivaren. Det är viktigt att lyssna både till gruppen som helhet liksom till varje enskild individs drivkraft. Alla vill de någonting!

Här måste arbetsgivaren vara ärlig med vad som är möjligt att uppnå inom anställningens ram. Både vad gäller utvecklingsmöjligheter liksom löne- och anställningsförmåner. Det är nödvändigt för att inte medarbetaren ska bli besviken och se sig om efter annat. Alla tider är föränderliga tider och det går därför inte att göra som man alltid har gjort. Det är därför arbetsgivaren måste våga stanna upp och fundera på vad som behövs för denna generation. Hur kan vi satsa på de unga så att de stannar kvar inom organisationen? Dock inte på bekostnad av de som valt att vara organisationen trogen. Alla måste känna att de kan utvecklas kontinuerligtunder arbetslivet. Kanske kommer det att kosta pengar men den som aldrig satsar kommer inte heller att få något tillbaka. Slutligen är det också viktigt att komma ihåg att varje vakant tandläkartjänst är en förlustaffär, både ur ett patient- verksamhets- och arbetsmiljöperspektiv, men också ur ett ekonomiskt perspektiv.